Försoning för en bruten snabb
•
Bibelstudium av Michael Hafsahl, sommarkonferensen
Sommarkonferensens tema är ”Den tro likt övervinner”. inom samband tillsammans med detta kom två ämnen till mig, dels vilket är detta tron vid, dels vad är detta denna tro övervinner?
Jag bör här prata om den stora försoningsdagen, som ett förebild, samt knyta an till temat.
Hur får jag den övervinnande tron samt vad existerar det tron på? Hur får man tro? Svaret är väldigt enkelt: Tron kommer från predikan, samt predikan inom kraft från Guds mening, står detta i Romarbrevets kapitel tio.
Vi går för tillfället till texten om den stora försoningsdagen i tredjeplats Moseboken. Judarna hade fester och högtider och flera står såsom förebilder vid Jesus. Jag vill yttra att ett fåtal – möjligen ingen – är ett så tydlig förebild vid Jesus såsom det såsom kallas Jom Kippur – den stora försoningsdagen. enstaka gång ifall året skulle översteprästen vandra in inom det allra heligaste tillsammans blod på grund av att försona folkets synder. När jag har läst det på grund av mig egen, har jag tänkt: Vilken fantastisk Gud vi äger. Hur denne har ordnat det, samt vilka förebilder vi ser som uppfyllts i Jesus Kristus.
HERREN talade till Mose, sedan Arons båda söner hade dött, de såsom dog då de trädde fram inför HERRENS ansikte. Och
•
Frsoning
Det saliga bytet
I Nya testamentet är det framför allt Paulus som anknyter till den vardagliga betydelsen av försoning. Skuld blir förlåten och man blir sams. Då används det grekiska verbet katalásso, som betyder försona.
Paulus har en dramatisk erfarenhet. Han – som var fiende till Kristus och de kristna – blev kallad till apostel. Men vem som helst kan känna igen sig i hans ord: ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Romarbrevet Man vill vara god, och gärna lita på Gud, men det är något i en som gör motstånd. Något som vill att en själv ska vara Gud och styra helt över sitt liv, helst också över sin nästa. En vilja till makt som man inte kan utrota.
Det vi inte kan utrota tar Gud in i sin förlåtelse. Den är ett under som ”har sitt upphov i Gud som har försonat oss med sig genom Kristus”, försäkrar Paulus, Andra Korinthierbrevet Formuleringen om att Gud försonade oss med sig ”genom Kristus&rdq
•
F
Försoning är ett centralt tema i den kristna tron, och ett genomgående tema i Bibeln och kyrkans historia. Litet märkligt då att kyrkorna inte har enats kring någon enhetlig systematiserad försoningslära. Det kunde man kanske ha förväntat sig när kyrkan bemödat sig om att utforma en trosbekännelse som läses varje söndag världen över. Med försoningen är det annorlunda, här finns det ingen för alla tider formulerad och bindande försoningslära. Med det sagt ska vi ändå konstatera att de olika betoningar och tyngdpunkter om försoningen som möter oss i Bibeln också finns hos dagens kyrka, i lära och förkunnelse.
I Gamla testamentet, 3 Mos. 16, berättas om hur Israels barn skulle offra en bock till försoning för folkets synder medan en annan bock sändes ut i ödemarken med folkets synd efter att prästen lagt båda händerna på bockens huvud och över den bekänt israeliternas alla skulder och brott. Det är härifrån vi har fått ordet syndabock. Inom judendomen firas fortfarande den stora försoningsdagen, Yom Kippur, varje år som en påminnelse om detta.
Också i Nya testamentet möter vi återkommande försoningstemat. Evangeliernas berättelser visar hur allt som skett tidigare leder