Blev ristad

Dated and archaic forms

• The Swedish plural forms are considered archaic in the contemporary standard language, having fallen out of common speech sometime in the late 18th century to early 19th century. They were however ubiquitous in literature and formal speech up until ca. –40, and still occur in some människor songs and poetry. In all verbs, except for vara (present plural äro), the indicative present plural is identical with the infinitive.^[1] The past fryst vatten identical with the enskild in weak verbs, but in strong verbs it is different, often with an ablaut vowel (sg. fann ([he] found) & pl. funno ([they] found).^[2]This is shown in the table below.

• In most contemporary speech and writing the past subjunctive or conjunctive forms are replaced with the indicative forms, and they are generally seen as dated. However they have not been declared obsolete bygd the Swedish Academy, and some forms are still commonly used, such as vore or ginge. The past subjunctive (in the Swedish Academy's Grammar called "conjunctive") fryst vatten only productive in strong verbs, the reason for this being that it t

  •

  I Danmark uppstod samtidigt som väringarna i Konstantinopel en annan krigargrupp.
  

  Bildsten från England, ristad av vikingar. Den föreställer sagan om Tors fiskarfänge.

  
  Detta var de så kallade jomsvikingarna, som lät sig hyras ut till olika krigsherrar. Sådana män var lämpliga färdkamrater på plundringståg västerut.
  

  Brittiska öarna

  Danskarna hade fått ögonen på de brittiska öarna och någon gång kring år gav de sig av på sin första expedition. I den &#;Anglosaxiska krönikan&#; från talet står skrivet att man detta år sett svåra järtecken som &#;häftiga virvelvindar&#; och &#;elddrakar&#; flygande i luften. Vidare står det att &#;kort därefter samma år, den 8 januari, ödelade hedna män grymt Guds kyrka i Lindisfarne genom rov och dråp&#;.
  England och Irland visade sig vara rena godisboden för vikingarna. De gick särskilt hårt åt just klostren, där de hittade ovärderliga konstskatter i silver och guld. Munkarna visade sig även vara fogliga fångar och togs också med på långskeppen för att säljas som slavar. Uttrycket &#;bevare oss för nordmännens vrede&#; blev till slut något av en bön.
  Den engelske munken Simeon av Durham beskriver en vikingaräd som han var vittne t

  •

  Yngre futhark

  För en överblick av alla runraderna och dess bruk, se Futhark.

  typiga runraden / yngre futhark

  Yngre futharken ristad på ett vikingatidaben: ᚠᚢᚦᚬᚱᚴᚼᚾᛁᛅᛋᛏᛒᛘᛚᛦ

  Yngre futhark (av de inledande runorna: ᚠᚢᚦᚬᚱᚴ, fuþark),^[a] även kallad typiga- eller nordiska runraden, bland flera namn, var ett fornnordiskt skriftsystem i form av en runrad (futhark) som var i bruk under vikingatiden och nordisk tidig medeltid (ca –).

  Olika varianter med olika utformning av runtecknen förekommer, där de två viktigaste i Norden kallas långkvistrunor och kortkvistrunor, vilka främst skiljer sig i antalet fogade kvistar. En extrem variant är stavlösa runor där huvudstavarna är bortrationaliserade, varpå skriften består av streck och punkter med olika lutning, längd och höjdplacering. En sen variant är stungna runor – runor med insatt prick – som anger runors separata ljudvärde.

  1:a ätten						2:a ätten						3:e ätten
  ᚠ	ᚢ	ᚦ	ᚬ	ᚱ	ᚴ	᛬	ᚼ	ᚾ	ᛁ	ᛅ	ᛋ	᛬	ᛏ	ᛒ	ᛘ	ᛚ	ᛦ	långkvistrunor
  ᚭ	ᚽ	ᚿ	ᛆ	ᛌ	ᛐ	ᛓ	ᛙ	ᛧ	kortkvistrunor
  f v	u y/ö o v/w	þ ð	ą å/o	r	k g ng	h	n	i j e	a